Iran 2011

Nu är jag hemma igen och jag mår så otroligt dålig och saknar alla och hela iran så jävla mycket att jag börjar må fyskskt dåligt. Jag grät i 3 h och somnade 1 utav dem, kan ni förstå ?! Jag visste inte hur mycket jag skulle sakna det och jag visste absolut inte hur det skulle påverka mig fysiskt.
Till och med nu när jag skriver det här inlägget känner jag hur jag börjar må illa och hur tårarna försöker rinna ut.
Hemskt.


i flyget påväg till iran
första dagen (med tanke på att vi kom fram efter midnatt) med min
syssling shajan - 7 år
Med mamma, yasi och pappa (han tar bilden dock) i en galleria kallad
gole stan. Jag och yasi sitter med varsin granatäppel juice i handen.
med salt ...heaven !
min stiliga far ♥
vi gick sedan till ett litet café i gole stan och beställde någonting som
heter icepac, finns inte i sverige sorgligt nog. Det är glass med grädde
fast lite mer speciellt. det är icepac helt enkelt !
första middagen, hemgjorda hamburgare !
suddig blev den här men det är min pappas morbror Hamid som står och
smilar framför kameran med hamburgar kött i händerna !
ännu en suddig bild jag har att bjuda på, från vänster: Hamid i rött,
hans fru Parisa, Hamids bror Alis fru Maryam och sen pappas moster
Shalah
I iran firar man ens födelsedag natten innan alltså "natten till din
födelsedag" det här är 1:a april och mamma fyller år 2:a, hela släkten
hade samlats hemma hos pappas ena morbror Ali för ett surprise party,
mamma trodde att hon och pappa skulle at en promenad och sedan bara
titta in en snabbis för ett glas öl eller två.
2 april, det här är en stor gård som tillhör min fasters man (han som står
längst bak i bilden med blått och vitt), vi firade sizdabedar där.
Bilden är tagen uppe på ett tak. (Eftersom det var deras gård så kunde
vi vara utan stjalar och ha på oss endast linnen!)
Jag och yasi på taket !
råkade ta bilden för långt ner men man måste älska hennes smile !
(min lill kusin Niusha - 5 år nu)
fanns 4 hundar tror jag där på gården som antagligen inte fick den mat
de behövde så vi skänkte lite till den mest sociala.
Niusha i bilen påväg hem
Niusha insisterade på att få ta en bild så här har ni resultatet
3 eller 5 april åkte vi till ett ställe bland bergen som heter dareke, vi gick
överallt för att hitta en passande restaurang, tilslut slog vi oss ner på ett
riktigt fint ställe med en riktigt fin utsikt !
Faster Maryam och hennes man Rama ♥
sexigt värre
4 april gick jag och några andra till det kända tornet borge milad.
Det byggdes färdigt för ungefär 4 månader sedan.
utsikten när man är på tredje högsta våningen i byggnaden (tror jag)
en våning högre upp (ännu ett tror jag)
6 april hemma hos mina sysslingar (där vi hade surprise partyt för
mamma) Sogol - 18 år och hennes storebror Sina - 23 år
Vi skrattar ihjäl oss hemma hos dem, underbart !
Jag somnade lutad mot Sina, och Sogol lutad mot mig, yasi spelade
piano hon.
så fort vi vakna började vi tönta oss
7 april, min syssling maryam (mamari kallar vi henne) gifte sig hemma
hos oss (pappas morfar och mormor) med Dave.
Så fina de var !
Farmor och min kusin Arshia - 7 år
efter en stund blev jag, yasi och sogol hungriga och fixade oss bröd
och yoghurt, inte vilken yoghurt som helst.. MED LÖK SMAK !
F1 gått ...
8 april tog vi hem dadash (som betyder broder på persiska) pappas
morfar från sjukhuset. Det gjorde vi för att det som sagt inte fanns mer
att göra, så de låter honom - det kommer låta hemskt - dö hemma.
Jag älskar honom så obeskrivligt mycket, åh ...
sista kvällen, mina kusiner Arshia och Niusha, pusseli puss på dem !
jag blev uttråkad en natt... förlåt mig

Jag har suttit och chattat med min syssling Sina ett bra tag nu och vi har försökt avsluta samtalet för att klocklan är två på natten där i typ 3 timmar men neeeej då börjar vi på ett nytt samtalsämne.
Duktiga ! Vi hade hunnit sakna varandra (okej det låter som om vi är kära, VI ÄR FAMILJ) så jävla mycket.
Kändes som om vi satt bredvid varandra och pratade tyckte båda två, skumt !
Det jag tänkte komma fram till var att jag och yasi ska titta på pianisten som vi fick av just Sina nån dag innan vi åkte. Jag hade skickat ett meddelande till Sogol på facebook och förklarade hur jag kände som jag förklarade för er allra först i inlägget. Fick svar nyss att hon hade gråtit som aldrig förr hon med, jag är alltså inte helt ute och cyklar som är ledsen som fan.

kommentarer

KOMMENTERA HÄR

namn:
V.I.P?

mail: (publiceras ej)

hemsida:

kommentar:

trackback