I can't really tell you how it is like only how it feels like



Ikväll ringer Ryan så vi ska nog prata ett bra tag, hans samtal får mig alltid på bra humör med tanke på att vi har samma sjuka humor och alltid snackar så crazy ♥



Jag tänkte att det här kunde vara himlen eller helvetet, det fanns inget emellan. Det var antingen bra eller dåligt.
I mina tankar var det helvetet. Det kunde inte vara bra. Jag ville inte vara kvar. Det fanns inget att se fram emot, inget att vara glad eller ledsen för. Det var bara tomt. Det fanns inga känslor. Man kunde inte sätta fingret på vad man tänkte eller kände. När folk frågade fanns inga svar och man framstod som en idiot, en total idiot.
Men det spelade väl ändå ingen roll när man redan var tolkad som en innan det hände?
Den ända känslan jag faktiskt hade var osäkerhet, skuldkänslor, att jag var orsaken till allt illa och ont.
Jag skyller bara på mig själv, kastar skit över mig själv, tänker skittankar om mig själv... hatar mig själv.
Varför ska jag göra det egentligen? Varför ska jag vara så jävla missnöjd med mig själv? Olycklig hela tiden.
Jag har det väl bra, för trots himlen och helvetet fanns min familj. Min familj som stöttar mig och verkligen försöker få reda på vad som tynger mig. Men det är tydligen något jag inte kan fatta.
Något viktigt, som inte har fastnat, att jag är faktiskt älskad. Av många.


















 

 


kommentarer
posted by: Linnéa

speciellt älskad av mig <3

2010-08-22 @ 19:02:08
hemsida: http://charliechocho.blogg.se/
posted by: Amis

Fin blogg =)

2010-08-22 @ 21:53:52
hemsida: http://www.metrobloggen.se/amis

KOMMENTERA HÄR

namn:
V.I.P?

mail: (publiceras ej)

hemsida:

kommentar:

trackback